
Upprustning. Tecknad bild från 2025-03-15 i CTXT
Översättning av den tecknade bilden: "Vi kallar det ett fredsprojekt".
En sak som vi hör mycket om, och som vi kommer att fortsätta att höra om under de kommande månaderna, är upprustning.
Scenarier för ett lands upprustning motiveras vanligtvis med viss logik, även om upprustning baserad på tvetydiga villkor eller osannolika eller obefintliga hot också är möjliga.
Dessa omständigheter kan följa på en tidigare period av nedrustning, antingen på grund av nederlag eller brist på förnödenheter efter att ha använt dödande redskap i ett krig, eller självbegränsning, oavsett anledning.
Och så finns det de mer glada tolkningarna som talar om att man vill stärka "försvaret och säkerheten" förstått som en "skyldighet" inför mer eller mindre överhängande hot, även om de inte finns. Den klassiska "för säkerhets skull". Här är allt tillåtet, eftersom det är i säkerhetens namn som vi är vana vid att göra nästan vad som helst under argumentet att det är obligatoriskt att förebygga.
Och detta är den joker som Europa använder, till vilken de lägger till en annan haltande ursäkt för att få sig själva att se bra ut: reamarse är "ett fredsprojekt".
Vid ett särskilt toppmöte den 6 mars 2025 i Bryssel meddelade företrädare för EU-länderna att cirka 800 miljarder euro skulle mobiliseras för "upprustning av Europa".
De säger att huvuddelen av dessa pengar, cirka 650 miljarder, skulle komma från nya skulder som tas upp av enskilda EU-länder, inte gemensamma skulder. De återstående 150 miljarderna, hävdar de, skulle garanteras genom kreditstöd från EU:s budget. Alla dessa skulder insisterar de på att vi inte kommer att betala, att de kommer att betalas av vem vet vem på grund av potatis. Det är i alla fall vad de försöker få oss att tro.
Missförstå mig rätt, det här är inget som har hittats på för två dagar sedan - redan 2022, vid Natos toppmöte i Madrid, talades det om att rusta upp till tänderna och mer därtill.
Men ett annat av skämten är att upprustningsplanen förmodligen syftar till att sluta vara beroende av Förenta staterna vid en tidpunkt då den europeiska vapenindustrin befinner sig på en låg nivå i förhållande till de länder som tjänar stora pengar på krigsbranschen. Hur det än må vara med den saken, så börjar poseringarna och"men" redan att dyka upp.
Och det är omöjligt att inte skratta åt EU:s försvarsupprustningsplan, som nu har döpts om till "fredsprojektet", som har möjliggjort, stöttat, finansierat och beväpnat det palestinska folkmordet, för att inte tala om annan skit på senare tid.