Massgrav. Tecknad bild från 19/04/2025 i CTXT.
Översättning av den tecknade bilden: "I takt med att massgravens djup ökade blev omvärldens reaktion grundare".
Mer än 51.000 människor dödade och mer än 116.343 skadade, utöver den ackumulerade och förvärrade humanitära katastrofen i Palestina, är priset för den nya fasen av folkmord sedan den 7 oktober 2023.
Den 18 mars 2025 bröt Israel ensidigt vapenvilan och hindrade återigen humanitärt bistånd från att komma in, samtidigt som man fortsätter att utrota Gazas befolkning. Sedan den dagen har omkring 1 650 människor dödats och mer än 4 300 skadats, även om siffrorna kommer att ha stigit när du läser dessa rader.
Gaza, en av de mest tätbefolkade platserna på planeten, representerar nu minnets misslyckande. Decennier av ockupation, apartheid och etnisk rensning har normaliserat de dagliga massakrerna, som har begravts i nyhetslandskapet under alla andra nyheter eller resultatet av den senaste fotbollsmatchen. Ibland inte ens det.
Den 14 april träffade de europeiska utrikesministrarna den palestinska myndigheten i Luxemburg och renade sina samveten genom att förbinda sig till ett stödpaket på 1,6 miljarder euro som skulle levereras under tre år, men utan att öka sanktionerna mot Israel och utan att ta itu med situationen i Gaza.
Under tiden fortsätter Israel att attackera sjukhus, skolor och flyktingläger, men också att försöka svälta ut befolkningen.
Sedan den 2 mars har inget humanitärt bistånd kommit in på remsan, och för att göra saken ännu värre har mördarna lyckats lämna folket utan ens bröd genom att bomba UNRWA:s mjöldistributionscenter.
FN talar redan om det värsta ögonblicket under den 18 månader långa belägringen och fördömer dödandet av mer än 70 civila i Libanon. Att bomba sjukhus är nu standardpraxis eftersom den israeliska regeringens förakt för liv och för varje fördrag, text eller idé om mänskliga rättigheter är absolut.
Historiens rättegång. Tecknad bild från 05/11/2023 i CTXT
Det är för mig ofattbart att vi bara bevittnar folkmordet på det palestinska folket. Som något som är helt främmande för oss. Känslan av maktlöshet är total när vi betraktar mördarnas straffrihet och den ljumma, ibland obefintliga och/eller medskyldiga, reaktionen från resten av världen.
Vi får inte sluta fråga oss själva... Vad kommer vi att säga när framtida generationer frågar oss vad vi gjorde medan det palestinska folket utrotades?
