TR: "Hur vågar Israel attackera civila..." Michael Ramirez skämtteckning publicerad den 8 november.
Det pågår ett annat krig i skämtteckningar, ett som framkallar konflikter för att dominera vad de kallar "berättelsen" och där många slag utkämpas, även om vi bara känner till några få av dem.
Om den brittiska dagstidningen The Guardian i oktober undvek att publicera en skämtteckning med Netanyahu och slutligen sparkade sin tec knare, och den amerikanska dagstidningen The Aspen Times kort därefter bad sina läsare om ursäkt för att ha publicerat denna skämtteckning av sin tecknare, är det nu Washington Post som drar tillbaka en skämtteckning av Michael Ramírez (1961) med titeln "Human Shields" (mänskliga sköldar) och ber om ursäkt.
Washington Posts opinionsredaktör publicerade en notis med rubriken "Klagobrev från läsare som kallade den rasistisk och nedsättande", där han "beklagar" att ha godkänt teckningen av Michael Ramirez, vinnare av två Pulitzers, där han pekade på Hamas användning av mänskliga sköldar.
Redaktörens anmärkning: Som redaktör för opinionssektionen är jag ansvarig för vad som publiceras på dess sidor och på dess skärmar. Avsnittet står under min bestämmanderätt. En skämtteckning som vi publicerade av Michael Ramirez om Gazakriget, en skämtteckning som jag godkände, sågs av många läsare som rasistisk. Det var inte min avsikt. Jag såg skämtteckningen som en karikatyr av en specifik person, Hamas talesman som hyllade attacker mot obeväpnade civila i Israel.
Men reaktionen på bilden övertygade mig om att jag hade missat något djupgående och splittrande, och jag beklagar det. Vårt avsnitt syftar till att hitta en gemensam grund, att förstå de band som håller oss samman, även i de mörkaste av tider.
I denna anda har vi dragit tillbaka teckningen. Vi publicerade också ett urval av reaktioner på teckningen. Och vi kommer att fortsätta att ge utrymme för en rad olika åsikter och perspektiv, inklusive sådana som utmanar läsarna. Detta är andan i opinionsjournalistik, att röra sig ofullkomligt mot ett konstruktivt utbyte av idéer vid alla möjliga hastigheter, lyssna och lära sig längs vägen.
-David Shipley, opinionsredaktör
Brev från läsare*
*Detta är bara några exempel, många fler har mottagits och publicerats.
Ledarteckningen den 8 november har uppfattats som djupt illvillig och stötande av ett stort antal läsare, inklusive mig själv.
I skämtteckningarna används stötande och oroande rasstereotyper. Genom att avbilda araber med överdrivna drag och kvinnor i nedsättande och stereotypa roller vidmakthålls rasism och könsfördomar, vilket är fullständigt oacceptabelt.
Kärnan i ansvarsfull journalistik ligger i dess förmåga att ge röst åt dem som kanske inte har det, att förespråka öppenhet och att främja en informerad dialog. När innehåll publiceras som strider mot dessa principer väcker det berättigade frågor om redaktionella processer, integritet och tillförlitlighet.
Hind Kamal, Fairfax
Det finns inget ämne inom nyhetsrapportering där valet av ord är så känsligt som i rapporteringen om Gazaremsan. Varför utsätter inte The Post det visuella språket i sina teckningar för samma granskning?
Jag känner igen en djupt rasistisk skildring av "hedningen" och hans barbariska grymhet mot kvinnor och barn när jag ser den igen i Michael Ramirez ledarteckning från den 8 november. Det är inte alls informativt, hjälpsamt eller stimulerande att se på denna konflikt genom 1800-talskolonialisternas glasögon.
*Suzanne van Geuns, Princeton, N.J.
*Författaren är postdoktoral forskare vid Princeton University's Center for Culture, Society and Religion.
Michael Ramirez skämtteckning den 8 november visade en Hamas-representant som band fast sig vid kvinnor och barn för att använda dem som mänskliga sköldar, och sedan skyllde deras död på Israel. Även om ingen ifrågasätter att Hamas gömmer sig i civila områden för att undgå den israeliska armén, var denna skämtteckning ett försök att ursäkta israeliska krigsförbrytelser.
Alla större människorättsorganisationer har anklagat Israel för att begå krigsförbrytelser med sina massiva och urskillningslösa bombkampanjer mot civila områden. Tusentals palestinska barn dödas alltså, inte för att Israel gör en konkret insats för att döda Hamas och misslyckas, utan för att Israel inte gör någon meningsfull insats för att skona civilbefolkningen.
Den israeliska armén har också en dokumenterad historia av att använda palestinska civila som mänskliga sköldar och har protesterat mot det förbud mot denna praxis som Israels högsta domstol införde 2005. Även efter förbudet fortsatte den israeliska armén att ibland använda palestinska barn som mänskliga sköldar.
Mot bakgrund av allt detta är det en grovt felaktig beskrivning av situationen att skylla palestinska civilpersoners död på Hamas snarare än på de människor som faktiskt dödar dem.
Omar Baddar, Washington
Michael Ramirez skämtteckning den 8 november där Hamas gisslan avbildas med en Hamasfigur som fördömer Israels attacker mot civila var full av fördomar och förutfattade meningar.
är budskapet att Israel har rätt att bomba civila? Och är den palestinska flaggan på ena sidan av teckningen avsedd att förväxla Hamas med alla palestinier? Och är bakgrundsfotot på den andra sidan av teckningen av Klippdomen avsedd att förväxla Hamas ideologi med islam? Ramirez borde ha reflekterat över dessa inslag i skämtteckningen. De är stötande inte bara för muslimer, utan även för mig och alla mina palestinska kristna bröder och systrar.
Philip Farah, Wien
Författaren är medgrundare och styrelseledamot i Palestinian Christian Alliance for Peace.
Som noterats i The Print är detta inte första gången som Ramirez har retat upp personalen med sitt arbete den här månaden.
I en skämtteckning som publicerades den 3 november i Las Vegas Review-Journal angrep han Black Lives Matter-rörelsen i USA som protesterade mot afroamerikanen George Floyds död i händerna på poliser. I sin skämtteckning avbildade Ramirez en svart kvinna i en Black Lives Matter T-shirt som höll i en skylt med texten "Terrorist Lives Matter" och "Blame Israel. Stöd Hamas".
Humor i svårigheter, en samling fall (III)
Fall av serietecknare som har haft problem av någon betydelse på grund av sina skämtteckningar eller satiriska illustrationer. Det finns också några berättelser om andra personer som, utan att vara serietecknare, har fått problem för att de delat med sig av dem.
